Hemmadag med husse

Goddag alla vänner och förlåt att jag inte skrivit tidigare. Min tassinflammation börjar äntligen ge med sig så nu kan jag i alla fall knappa hjälpligt på tangentbordet.

Idag är en bra dag. För mig, men inte för husse. Han är hemma och sällskapar med mig. När han pratar låter han ungefär som ett vanligt godda-godda-morr från mig. Vi har diskuterat hej vilt och tycker nog lika om det mesta. Fast det vet ju inte husse.

Trots att husse är sjuk så märks det att han är lite glad så här innan jul när han får julstöka hemma som han säger. Jag har fått en ny fin plats på matsalsbordet där jag trivs jättebra. Lätta att snappa åt sig en godbit när ingen ser.

Nu har vi haft lite kvalitetstid vid köksbordet en stund. När husse sa att jag skulle få en lussekatt blev jag förstås jätteglad och viftade ner brödrosten från bordet i ren upphetsning. Sen kom besvikelsen. Vadå katt? Det var en gul uträtad bulle. Visserligen god, men någon katt var det ju inte.

Kaffet var i alla fall gott och jag fick lite extra energi. Önskar ändå att det hade varit en riktig katt. Då hade han först kunnat äta upp fåglarna som finns utanför köksfönster och sen hade jag kunnat äta upp katten och fått så att säga en måltid i måltiden.

Nåja, man kan inte få allt. Jag har i alla fall fått sällskap idag och snart är det jul. Då hoppas jag att jag får en vanlig katt. Det blir bra för att motionera bort julmaten.

På tal om att få, fick barnen nya vandrande pinnar. De gamla blev för gamla och sen såg de verkligen ut som pinnar. När de nya kom upptäckte emellertid barnen och husse att det redan fanns pinnungar i terrariet. Fjorton stycken närmare bestämt. Hör av er till husse om ni vill ha några. Jag hör av mig för allt vad jag är värd men då håller husse för öronen och tittar strängt på mig. Fast det gör inget. Jag kan skälla ändå.